ledsen i ögat, ledsen i hjärtat

Vi vill ofta veta varför våra barn är ledsna och många av oss har svårt att stå ut med att barnen känner så. Ibland fokuserar vi kanske mer på orsaken till gråten snarare än att bekräfta känslan och finnas för dem. Eller så tror vi oss veta varför barnen är ledsna och utgår helt sonika från det vilket i värsta fall kan leda till att de känner sig överkörda. Ingen har sagt att det här med att möta andras känslor är lätt, men det finns vägar att gå som gör det bättre. Här ska det handla om att möta det som är ledset utan att behandla det som något som är trasigt och som måste fixas. 

STYRA PÅ SIN EGEN TOLKNING

Min son var sex år och protesterade mot att han var tvungen att följa med till morfar som låg på sjukhus fast att han hellre ville leka med en kompis. Vi satte oss i bilen och medan jag körde ut på landsvägen började Anton att gråta i baksätet. Telefonen ringde och dumt nog svarade jag. Eftersom jag ville förklara för den jag pratade med i telefonen varför det var ett sådant oväsen i bakgrunden sa jag:  

-Anton är trött, det är därför han gråter i bakgrunden…

Gråten stegrade i baksätet och jag fick lov att avbryta samtalet. Tårarna sprutade på min förtvivlade son.

-Mamma, mamma, jag är inte trött… jag är ledsen, snyftade Anton mellan tårarna.

Då (som först!) insåg jag att jag hade kört över honom. Eftersom jag var både stressad och orolig för min pappa som var svårt sjuk agerade jag spontant utan att tänka igenom vad som skulle vara bäst för stunden. Jag plockade upp telefonen och låtsades ringa tillbaka till den jag pratat med:

-Hej, det är jag igen. Jag vill bara säga att jag har pratat med Anton nu och han är inte trött. Däremot är han jätteledsen eftersom jag tvingar honom att följa med till sjukhuset trots att han hellre vill leka med sin kompis…

Så fort jag lagt på luren drog Anton en djup suck. Äntligen fick han bekräftelse och kunde släppa taget om känslan. 

Min lärdom av detta blev att inte lägga min tolkning, min ”verklighet” över mitt barn. Anton var ledsen. Säkert var han också trött med tanke på hur vårt liv såg ut med många sena kvällar på sjukhuset, sorgen gjorde att vi hade en tuff tid både bakom och framför oss, men Antons känsla var att han var ledsen, inte trött. Så fort hans mamma hade förstått och bekräftat hans känsla lugnade han sig. När vi kom fram till sjukhuset bad jag om ursäkt och skämdes över mitt beteende men Anton verkade klar med händelsen och gick glatt med mig in till avdelningen där morfar låg.

HUR HANDSKAS MAN MED SORG I FAMILJEN?

Vi blev tvungna att hantera sorg och oro i familjen eftersom min pappa var döende. Vi pratade om morfars sjukdom och Anton fick träffa sin morfar trots att han blev allt sämre. Många försöker skona barn från att möta sjukdom, död och andra svårigheter. Jag tror det är bättre att sörja tillsammans och på så vis rusta sina barn för det som ändå inte går att undvika. Får barnen se att du kan vara ledsen och sörja lär de sig att det är en del av livet och att vi kan gå stärkta ur en kris när vi delar känslor och finns för varandra. Givetvis behöver vi anpassa oss efter barnets ålder och mognad. En treåring och en sexåring möter förluster på väldigt olika sätt utifrån deras mognad och förståelse för vad som hänt. Prata gärna med en psykolog eller vänd dig till BVC eller förskolan för att få hjälp att veta hur ni bäst berättar om det som hänt. Jag vill också tipsa om Susanne Nilsson som har specialiserat sig på att handleda privatpersoner och professionella att möta förluster. Hon har också lång erfarenhet av att arbeta i förskola. Du hittar henne på www.spirio.se

Man brukar säga att barns sorg är randig. Det betyder att sorgen kommer och går och att de kan vila från den genom att leka och ha roligt. Uppmuntra leken och försök själv att skratta och ha roligt även i sorg och smärta så lär sig ditt barn att det är okej och behöver inte ta ansvar för dina känslor. Lika viktigt som att uttrycka känslorna är det att kunna uttrycka sina behov. Det är inte det lättaste och vi kan därför behöva träna oss i att uttrycka våra behov. Prata med varandra om hur ni vill bli bemötta när ni är ledsna men också om vad ni inte vill:

 När jag är ledsen vill jag 

• vara ifred och gråta färdigt
• få en kram eller sitta i knä
• hämta min docka
• ...

När jag är ledsen vill jag inte att du 

• ställer frågor
• skämtar med mig 
• frågar om jag vill ha en glass
• …

Vi hanterar sorg och ledsenhet olika och det finns inget facit för hur det ska kännas eller se ut. Fråga och ge exempel som underlättar för barnet att bli medveten om sina känslor och behov.

-Du har ramlat och gråter för att det gör ont stämmer det? Det är okej att vara ledsen. Vill du att jag sitter hos dig en stund eller är det något annat du vill att vi gör just nu?

-Du gråter och är ledsen för att det gör ont på insidan, stämmer det? Bekräfta och säg att alla är ledsna ibland och behöver gråta.

-Vill du att vi sitter kvar en stund och gråter färdigt innan vi gör något annat? 

TALA MED TECKEN

Kommunicera med gärna tecken som understryker skillnaden mellan att vara ledsen i ögat och ledsen i hjärtat. Dra med fingret från ögat utmed kinden eller lägg en hand över hjärtat.  Att ramla och slå sig eller att inte få vara med i leken kan generera olika känslor, även om gråten ser likadan ut. Att kommunicera ordlöst brukar kännas bra eftersom det är svårt att prata när gråten stockar sig i halsen. 

Känslodockan Friendy har sex olika känslouttryck och ledsen är förstås ett av dem. Dockorna hjälper barn och vuxna att finna tröst i svåra stunder och att prata om hur som känns. De yngsta barnen visar ofta empati genom att hämta dockan ledsen när ett syskon eller en kompis gråter, eller när mamma/pappa verkar ledsna. Barn fångar upp andras känslor och signalerar på så vis hur viktig den emotionella kontakten är för dem. 

DRAMA QUEEN?

Att vara närvarande när barnet uttrycker sina känslor eller pratar om hur andra mår är viktigt för den känslomässiga utvecklingen hos våra barn. Ibland hör jag folk prata om barn som ”drama queen” eller att de ”ställer till med en scen för att få som de vill". Men barn är inga drama queens. Barn uttrycker sina behov utifrån sin aktuella förmåga. Det är upp till oss att tolka och bemöta barnen så att vi förstår vad som ligger bakom deras beteende. Vi behöver fungera som deras frontallober innan deras är färdigutvecklade. Om det är en lätt uppgift? Inte alls. Men egentligen har vi inget val, våra barn behöver stabila förebilder som står pall när det stormar på insidan.

hur kan jag tänka istället?

Här är några förslag på hur du kan tänka, eller varför inte reflektera tillsammans med barnets andra förälder eller någon annan?

• Ställ dig själv frågan vad ditt barn skulle säga till dig om hon kunde uttrycka sig mer moget och eftertänksamt.
• Försök se situationen från barnets perspektiv. Varför inte blunda och försöka sätta dig in i barnets situation, vad ser, hör och känner ditt barn? 
• Vilka behov uttrycker ditt barn med det hon gör?
• Ett barn med stark vilja söker kanske kontroll och vill känna sig kompetent?
• Ett barn som bryter ihop för att nallen inte kom med till förskolan söker kanske trygghet?
• Vad hade jag själv behövt i samma situation?

NÄRVARO, DET BÄSTA VI KAN GE BARN

Efter ett lov eller ibland efter en vanlig helg, har många barn svårt att skiljas när vardagen tar vid igen. Det kanske har kommit ny personal på förskolan, nya barn eller så är det andra förändringar som skapar oro. Sömnsvårigheter, gråt och häftiga utbrott kan avlösa varandra. Det är lätt att bli förtvivlad och vilja dämpa utbrotten, trösta bort eller rent av muta sig till ett leende igen. Men det är sannolikt bekräftelse och närvaro som ditt barn söker. 

Närvaro är det bästa vi kan ge våra barn, det smäller högre än alla upplevelseparker och kalas tillsammans. Att få känna de sig sedd och lyssnad på och att få dela stunder tillsammans med dem man älskar och behöver allra mest gör det lättare att hantera livets motgångar. Att få gråta när man är ledsen gör det lättare att skratta när glädjen kommer tillbaka.

 Med känsla, Maria-Pia Gottberg

DELA GÄRNA OM DU TROR ATT ANDRA VILL LÄSA ARTIKELN!