OM att INTE ÖVERFÖRA STRESS PÅ BARNEN

Vi är många som upplever oss leva i en stressad och pressad tid. Vi arbetar mycket och har ofta höga krav på oss själva. Det är lätt att dras med i karusellen när det gäller arbete, familj, vänner, träning, utseende, kläder, hälsa, hem, resor och aktiviteter. Kanske har du tänkt tanken att du vill hoppa av den här karusellen? Då är du inte ensam. Lika lite som du är ensam om att ändå ta dig till jobbet på måndag morgon med huvudvärk, mobilen i handen och fladdrande tankar. 

Här ska vi fokusera på hur du undviker att överföra den här stressen, eller kanske rent av livsstilen på dina barn. Så ta ett djupt andetag, lägg en hand över hjärtat och tänk snälla tankar om dig själv. Inget av det du kommer att läsa här är skrivet för att pressa dig ytterligare. Allt kommer från hjärtat, med känsla och i hög grad baserat på egen erfarenhet.

BARN BLIR TILL GENOM VÅRT SÄTT ATT VARA

Hur vi lever och hanterar våra liv påverkar barnen i allra högsta grad. Barn blir till genom vårt sätt att vara. De speglar sig i vårt beteende och internaliserar vårt språk. Det innebär att om ett barn ofta hör de vuxna prata om stress, säga saker som att det är bråttom, att vi inte hinner eller ”det är mycket nu” så kommer barnet snart att själv börja tänka så. Och eftersom det vi tänker påverkar oss i väldigt hög utsträckning, riskerar barn som lever med stressade vuxna att fara illa av stress redan innan de egentligen hunnit utveckla egen stress.

Barn idag behöver, kanske mer än något annat, närvaro. Med närvaro menar jag odelad uppmärksamhet och samvaro som sker på barnets villkor. Men också tid att bara vara, att hänga med de vuxna i deras vardagssysslor, handla, laga mat, ta en paus i solen eller gå ut med hunden. Tid som inte innebär fokus på tid. Eller fokus på att det är brist på tid. 

Det finns studier som visar att föräldrar kommunicerar i genomsnitt sex minuter om dagen med sina barn. Inkluderat påminnelser och frågor om läxor, mat och träning. Andra studier har visat att föräldrar som ger sina barn fjorton minuters odelad uppmärksamhet och närvaro avsevärt förbättrar relationen till sina barn. 

HUR GÖR BARN NÄR DE BLIR STRESSADE?

När vi själva har kört på lite för mycket och känner oss stressade inser vi (i bästa fall) att vi behöver vila. Vi kanske bokar av möten eller aktiviteter, unnar oss en skön sovmorgon, en skogspromenad eller tar oss iväg till yogastudion. Men hur gör barn när de är stressade?

Precis som hos vuxna kommer stressen till uttryck på en rad olika sätt kan grovt delas in i två huvudspår med kamp- eller flyktreaktioner. En tredje strategi för långt gången stress är att ”spela död” vilken kan innebära depression, utmattning eller apati. Det har vi sett flera uppmärksammade exempel på i Sverige inte minst hos asylsökande flyktingbarn.

När kamp- och flyktreaktionen sätter in utsöndras stresshormon i blodet vilket gör att pulsen stiger, andningen bli ytligare, blodtrycket ökar och musklerna spänns. Även syn- och hörselorganen påverkas och blir mer skärpta. Kroppen förbereder sig för att upptäcka och skydda oss mot hot och faror, snabbt kunna gå till attack eller fly. Under evolutionens gång har det varit nödvändigt för att överleva möten med vilda djur och för att skaffa oss föda. Än idag har vi förstås nytta av dessa system även om de kanske oftare stjälper än hjälper oss.

Kampreaktionen hos barn uttrycks ofta med aggressivitet, retlighet, irritation och ilska. Flyktreaktionen kan ta sig en rad olika uttryck; sjukdom, glömska, rädsla eller fobier, överdrivet sovande eller spelande, eller att stänga av genom att låtsas som att det svåra inte har hänt, förnekelse.  

BARN SOM OFTA ÄR SJUKA, BEROR DET PÅ STRESS?

Sjukdom orsakad av stress och psykisk ohälsa kallas psykosomatiska symptom. Barnet upplever förstås inte någon skillnad mellan sjukdom orsakad av ett virus eller sjukdom på grund av stress. Lyhördhet hos de vuxna runt barnet är därför viktigt, särskilt om barnet ofta är sjukt. Som förälder kan vara svårt att se att det egna barnet är utsatt för stress så tveka inte att söka hjälp om du är det minsta osäker. Prata med personalen i förskolan/skolan eller på BVC.

Ofta har barnet signalerat långt innan stressen övergår i sjukdom och andra symptom. Klängighet, svårt att sova, mer uppmärksamhetskrävande eller undvikande än vanligt är exempel på signaler som kan vara viktiga att ta på allvar. Att stanna upp och rikta din odelade uppmärksamhet mot barnet gör ofta underverk. Men för att kunna göra det behöver vi börja med oss själva. Hur slitet det än kan verka så är det svårt att finnas för andra innan vi kan vara med oss själva. 

Jag tror att den viktigaste stressförebyggande insats vi kan göra för oss själva, och därmed även för våra barn, är att ge oss mer av det vi verkligen behöver istället för mer av det vi vill ha. 

Ett tips är att ställa dig själv frågan:  ”Vad behöver jag nu för att komma i balans och kunna möta mitt barn där hen är?”

Min övertygelse är att alla människor kan hitta verktyg som gör det möjligt att handskas bättre med stressen. För många innebär det att göra andra val och prioriteringar än dem som lett till den nuvarande situationen. Det kan kännas svårt men jag brukar säga att ”kunde jag så kan alla”. I bloggen finns ett inlägg som heter Gå på knä av trötthet och orka vara förebild där jag berättar om min egen resa mot ett mer hållbart liv för mig och min familj.

OM ATT INTE HA TID – OM DU HAR TID?

När det gäller vår upplevelse av tiden och den stress det lätt för med sig tänker jag att det mest naturliga för ett barn är att inte ens tänka på tid, än mindre säga saker som ”vi har inte tid”, eller ”skynda dig nu, vi måste passa tiden”. Barn som pratar om tid och stress gör det för att de vuxna runt barnet gör så. 

Vi har tid om vi väljer att se det på det viset. Det kan vara en provocerande tanke men när jag väljer att tänka så upplever jag tiden på ett helt annat sätt än när jag tänker att jag lider brist på tid. Om inte för vår egen så åtminstone för barnens skull kan vi behöva omvärdera vår syn på tiden. 

• Vad vill jag att min tid ska räcka till? 
• Vilka människor är viktigast för mig?
• Hur vet de att jag har tid för och prioriterar dem?

 Tid tillsammans, närvaro och att prata med varandra om sina olika upplevelser, tankar och känslor är kittet mellan oss människor. Barn blir till genom vårt sätt att vara. Så hur vill vi vara?

Med känsla, Maria-Pia Gottberg

VILL DU TIPSA ANDRA OM ARTIKELN?