det är modigt att vara rädd

Mörker, spindlar, ormar, höga höjder, stora folksamlingar, främlingar, flygresor, vassa knivar, myror och dunkla skuggor. Säkert har ditt barn någon gång känt rädsla. Jag brukar tänka att det krävs mod för att vara rädd, det är en energikrävande känsla som samtidigt inte har särskilt hög status, socialt sett. Men att möta sin rädsla är modigt. 

Rädsla är en naturlig del av livet. Under evolutionens gång har rädslan hjälpt oss att undvika faror. Ändå vill vi inte att våra barn ska vara rädda. Här får du tips för hur du hjälper barn att handskas med rädsla, oro och att stärka sitt mod.

Skillnaden mellan rädsla och oro

Alla känslor fyller en viktig funktion, annars skulle vi inte ha dem. Men rädslor kan också ställa till det för oss. Särskilt rädslor som ofta triggas igång och skapar stress. Sådana stressreaktioner kan orsakas av både rädsla och oro. 

Jag brukar skilja rädsla och oro åt genom att säga  att "rädslan bor i kroppen och oron i huvudet". Rädslan är en respons på ett hot eller en fara (verklig eller inbillad) som upplevs fysiskt i kroppen medan oron mer är en konsekvens av våra tankar. Oron är också lite ”slöare” eller i alla fall inte lika snabb som rädslan. Men kropp och sinne är ett system och det är därför inte alltid så lätt att känna skillnaden mellan oro och rädsla. Och även tankarna kan skapa känslor som manifesteras i kroppen, som magont, spänningar eller huvudvärk.

Om du tänker på hur det skulle kännas om en lastbil kom i full fart mot dig så märker du lätt skillnaden mellan rädsla och oro. Rädsla signalerar snabbt och utan att vi behöver tänka. Blodet syresätts och adrenalinet pumpas ut för att vi ska kunna försätta oss i säkerhet. Det finns liksom inte tid för tankar. 

Under evolutionen utvecklade vi de så kallade fight, flight och freeze-reaktionerna. Något som kan vara bra att känna till är att vi ibland reagerar med ilska när vi blir rädda. Om ditt barn blir aggressiv i trängda situationer kan det alltså bero på rädsla och då är det viktigt att möta situationer utifrån det. Ilskan ger oss en känsla av kraftfullhet varför det kan upplevas som belönande för hjärnan att bli aggressiv snarare än rädd eftersom rädslan kan leda till handlingsförlamning, den så kallade freeze reaktionen, att spela död. 

Det bästa med oro

Det är förstås viktigt att prata med barn och lära dem att handskas med rädsla och oro. Många barn lider idag av oro, ofta utan att föräldrarna eller andra vuxna ens vet om det. Men det bästa med oro är att den går att påverka!

Cellbiologen Candace Pert visade med sin forskning att undertryckta känslor påverkar vissa cellreceptorer och hindrar cellerna från att kommunicera som de ska i våra kroppar. På sikt kan det leda till emotionella blockeringar och rent av sjukdom, både fysisk och psykisk. Att leva med obearbetad rädsla innebär att  känslan förträngs vilket alltså riskerar leda till sjukdom. Eftersom den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga är det bokstavligen livsviktigt att lyfta fram känslornas betydelse för hälsa och välmående. 

Hur lär vi barnen att handskas med rädslor? Här är mina bästa tips:

Allra viktigast är faktiskt hur du själv handskas med rädsla, oro och stress. Är du ofta rädd eller orolig ökar risken att dina barn tar efter ditt beteende. Att våga se sig själv och upptäcka de egna rädslorna kan därför vara ett första steg mot att också hjälpa dina barn. 

Sätt ord på känslor och undersök hur de känns i kroppen. Var i kroppen upplever du rädsla? Har den någon färg eller form? Vad vill du göra när du blir rädd? 

Låt barnen rita och berätta, klippa ut bilder och göra ett kollage för att utforska rädslan. Läs böcker på temat och prata kring hur det känns att vara rädd och i vilka sammanhang det händer. 

Lyssna och bekräfta utan att värdera vad ditt barn säger: ”Jaha, du brukar bli rädd när lampan släcks. Då vet jag. Är det något du behöver då, något jag kan göra för dig?”

Genom att prata om känslan i förebyggande syfte lär sig barn att identifiera och kan rent av bli vän med sin rädsla. Berätta att det är viktigt att kunna bli rädd, att det är kroppens sätt att hjälpa oss vid fara. Säg också att det är lika viktigt att kunna släppa taget om rädslan när faran är över. Prata om verklig och inbillad fara. En inbillad fara är något som vi tänker och kanske tror kommer att hända exempelvis rädsla för mörker, rädsla för att vara ensam, rädsla för hundar eller insekter.

Är ditt barn rädd för något som brukar eller skulle kunna uppstå så prata om vad man kan göra om det faktiskt händer. Gör en ”Känslokarta” med strategier för hur ditt barn kan hantera rädslan. Rita och skriv på ett stort papper som du fäster på kylskåpet eller i barnrummet. Ha gärna en bild på någon som ser rädd ut i mitten så blir det en bra påminnare i vardagen. 

Modiga leken

För att göra skillnaden mellan rädsla och oro så konkret som möjlig kan ni när ni är lugna och avslappnade leka modiga leken. Då tänker man på något som man är rädd för,  så länge att man nästan blir rädd! Det är modigt. Därefter tänker man på något som är tryggt, roligt eller kärleksfullt – en vän, någon i familjen, ett gosedjur eller ett positivt minne. Vad händer med känslan? Vart tog rädslan vägen?

På så vis lär du ditt barn under trygga och lekfulla former att känsloreglera genom att tänka på något annat och därmed skapa en ny känsla i kroppen. Läs gärna blogginlägget där jag beskriver vad känsloreglering är och hur jag hjälpte mitt 2-åriga barnbarn att gå från ”rädd till spännande”.

Mod är att våga trots rädslan. Barn kan behöva god tid att vänja sig vid sin rädsla och oro så det gäller att plocka fram tålamodet. Första steget är att prata om rädslan och sätta ord på den, bekräfta och acceptera. Nästa steg fokuserar på det positiva, att komma runt rädslan genom att skapa positiva mål hellre än negativa. Ett positivt mål uppnås när vi övervinner rädslan, vågar trots den. Ett barn som är rädd för och aldrig utsätter sig för vatten kan få problem och gå miste om många roliga stunder vid sjön eller i poolen. Att lära sig simma för att leka i vattnet och ha roligt tillsammans med de andra barnen är ett positivt mål. Men för att lyckas behöver man först våga vara i vattnet utan att drabbas av panik. Ditt tålamod och lyhörda engagemang är barnets bästa stöd.