Så möter du rädsla och oro hos barn

OBS Ny uppdaterad text torsdagen den 24 februari, 2022.

Som jag skriver i blogginlägget Känslor smittar snabbare än något annat (mars, 2002) så upplever jag inte att förmågan att känna eller erkänna rädsla har särskilt hög status i vårt samhälle. Men, för barnens skull behöver vi ta itu med och möta rädslan. 

Här delar jag därför med mig av tips för att möta barns oro och rädsla men också vad du kan vara uppmärksam på för att inte missa att ditt barn upplever otrygghet eller oro.

I två års tid har hela världen pratat Corona och Covid. Nu pratar vi krig i Europa. Idag invaderade Ryssland Ukraina vilket syns och hörs i alla slags media. Det innebär att barn ofrivilligt får ta del av skrämmande bilder, ord och röster. De yngsta förstår inte vad det rör sig om medan de lite äldre kan bli rejält oroliga.  Men även de yngsta barnen uppfattar oro och känner av beteendeförändringar hos sina viktiga människor. Vi behöver därför prata med våra barn och ta reda på deras tankar och känslor kring vad de eventuellt har uppfattat.

Innan du pratar med dina barn, tänk på detta:

• Anpassa det du säger efter barnens ålder och mognad och prata med dina barn genom att vara lite extra lyhörd för att fånga upp frågor och eventuell oro.
• Svara bara på frågor men undvik att ”fylla på med vuxentankar” som barnet inte kan förstå. 
• Svara så ärligt som möjligt. Vi ska förstås alltid vara ärliga tillsammans med barn, men kom ihåg att det inte är samma sak som att ”säga allt”. Om du inte vet svaret på en fråga, säg det! Kanske kan ni försöka ta reda på svaret tillsammans? För många är det lugnande att söka fakta eller göra praktiska saker. 
• Försök att leva dig in i barnet, hur uppfattas situationen? Väck inte den björn som sover men uppfattar du oro eller rädsla så är det klokt att först möta känslan och sedan erbjuda trygghet hellre än att bara säga saker som ”det är inget att vara rädd för.”  

Uppmuntra barnet att sätta ord på sin oro:

Du funderar på det där kriget, är det så? Vad tänker du om det, vill du berätta?

-Rädd för att det ska bli krig här.
-Rädd för att någon i familjen ska dö.
-Osäker för att kompisarna/äldre syskon/vuxna skojar om krig och det känns inte bra.
-Känns konstigt utan att jag vet varför.
-Om kriget kommer hit, blir vi bombade då?

Vad som helst kan pågå i ett barns huvud. När du vet är det lättare att möta känslorna och tankarna. 

bekräfta oro eller rädsla

Bekräfta oro och rädsla genom att säga att det är okej att känna så. Spegla de ord barnet själv använder men plantera inte starka ord som rädsla om du inte är säker på att det är rädsla som barnet upplever. Fråga istället hur det känns i kroppen. Rädslan kanske upplevs som att något är spännande eller att det pirrar, en kan känna sig osäker av att inte förstå, inte veta. Om barnen inte vet så berätta hur det känns i din kropp när du är rädd. När ett barn säger ”jag är rädd” så bekräfta: 

”Ja du känner dig rädd, det är okej, alla är rädda ibland. Se om du också kan känna dig lugn och trygg. Jag är här med dig och jag känner mig lugn och trygg. Det känns bra att vara tillsammans.”

 Om barnet drar sig undan, är mer lättretlig, eller aggressiv så kan bero på oro och otrygghet. 

inte prata över huvudet

Prata inte över huvudet på barnen. Ändå är det är lätt hänt eftersom många av oss upplever stress och oro när det händer stora saker i världen. En kommentar slipper lätt ut och sprider oro bland barnen. Hjälp varandra där hemma eller där ni befinner er att ”hålla tätt”. Med värme.

Frågor eller kommentarer som rör kriget och dess konsekvenser behöver kanske inte lyftas när barnen hör på? Minimera också nyhetsrapporteringen när barnen är i närheten eftersom de snappar upp ord, meningar och tonläge men inte kan tolka och förstå informationen på ett sätt som gagnar dem. Även ett barn som verkar vara upptagen med att leka uppfattar ord, bilder och sinnesstämningar. 

Skapa trygghet

Skapa trygghet genom att bekräfta det du har hört och sett ditt barn säga eller göra utan att värdera. Om hen uttrycker oro eller rädsla kopplad så lyssna och bekräfta, exempelvis:

-Du är orolig för att kriget ska komma hit, stämmer det?

-Är det något du vill prata om?

Trygghetsskapande kommunikation har fokus på medkänsla och samhörighet, att vi inte är ensamma om våra upplevelser (vilket annars kan göra vår upplevelse än mer hotfull).

-Andra barn känner sig också oroliga. Många pratar om kriget nu och då är det vanligt att känna sig rädd/orolig/ledsen/…

-Det är okej att känna så och du kan alltid komma till mig om det skulle kännas jobbigt. Se om du också kan känna dig lugn, trygg och säker.  

Prata om hur man kan göra för att lugna sig själv (lugnande andetag, tänka på annat, be om en kram eller att få sitta i knäet, läsa en bok, spela spel eller gå ut i parken…)

Till sist,  ta hand om din egen oro. Prata med någon du känner förtroende för, bolla dina tankar och erkänn att det är jobbigt om det är så. På så vis kan du få utlopp för din oro innan du pratar med barnen och ger dem den trygghet de behöver.

Med känsla, Maria-Pia Gottberg

Vill du tipsa andra om artikeln?