tricket att lägga sig själv åt sidan

När vi befinner oss i konflikt med någon annan person är det vanligen svårt att kliva utanför sig själv och se situationen ur den andres perspektiv. Det betyder inte att vi inte har empatisk förmåga, bara att den tillfälligt är satt ur spel. I konfliktsituationer befinner vi oss i hotsystemet vilket påverkar förmågan att kommunicera. Ofta till det sämre.

Att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån kallas för att mentalisera. Det är en unikt mänsklig förmåga som gör det möjligt för oss att utveckla och bibehålla goda relationer, alltså en livsviktig funktion. När vi föds är vi helt känslostyrda och kan inte mentalisera. Under de första levnadsåren utvecklas hjärnan i rasande takt och redan vid fyra års ålder börjar barn kunna leva sig in i andra. Längre ned ska jag berätta hur du stöttar den här viktiga utvecklingen hos våra barn.

MIN FÖRLUST ELLER BARNETS VINST

Vanligen är det så att ju närmre relation vi har till den vi är i konflikt med, desto mer utmanande. Jag minns hur det var när mina barn var små. Exempelvis när vi hade en överenskommelse om att få vara uppe en halvtimme extra på kvällen. Sen skulle det lugnt och fridfullt borstas tänder och sovas. Så blev det ju sällan. Min besvikelse över att inte få den välbehövliga vuxentiden växte medan jag laddade tandborsten och la fram pyjamasen samtidigt som mitt barn satt i soffan och inte alls tänkte lägga sig. Det är ju ändå kvällarna som är roligast!

 Tjat, gnat, hot, mutor och slutligen gråt och förlåt. Hur mycket bättre hade det inte varit om jag istället för att fokusera på min förlust försökt sätta mig in i mitt barns vinster med att stanna uppe? Kanske handlade det om att få vara med och bestämma? Eller ett behov av att vara nära mamma när hon (äntligen) hade slutat fixa i köket, hänga tvätt eller svara på mejl? Kanske var det något mitt barn ville undvika? Ligga ensam i sängen, borsta tänderna med en för hård tandborste? Jag kan bara gissa eftersom jag där och då var mer upptagen av mina egna behov eller med att försöka tänka ut hur jag skulle få ungen i säng.  

Var lite smartare än din egen hjärna!

Numera vet jag (lite) bättre. Vilket inte har gjort mig till en perfekt människa men lite mer känslosmart. Eftersom jag vet hur hjärnan fungerar när den försätts i hotläge (och det gör den oftare än vi tror) försöker jag tänka efter före för att kunna sätta mig in i andras perspektiv. På så vis vänjer jag hjärnan vid att mentalisera. För ja, det går att träna upp förmågan att leva sig in i andra även i vuxen ålder. Hjärnan är plastiskt, det vill säga föränderlig, och faktiskt väldigt samarbetsvillig när vi väl tar kommandot över den. När hjärna däremot tillåts härja fritt har den egentligen bara ett primärt fokus; att överleva. Det innebär att den vill känna sig trygg, ha rätt och koll på läget vilket ofta gör oss både känslostyrda och lite inskränkta. Det gäller därför att vara smartare än sin egen hjärna, vilket ofta kräver lite framförhållning.

Ett sätt att mentalisera är att reflektera tillsammans med andra. Ta hjälp av vänner och familj för att få värdefull input och hjälp att se dig själv utifrån och andra inifrån. Särskilt bra är det förstås att kunna mentalisera i relation till våra barn. Vem annars står upp för känslor och behov som de kanske ännu inte lärt sig att uttrycka konstruktivt eller på ett för omvärlden begripligt sätt? Dessutom visar forskning att barn som själva kan mentalisera blir bättre på att skapa och bevara goda relationer.

Varför ska Ditt barn lära sig tankeläsa?

Barn som växer upp med vuxna som sätter ord på känslor får lättare att själva göra det. Det verkar kanske självklart men det för också med sig andra värdefulla förmågor. Barnen får också bättre förutsättningar att göra sig förstådda och blir bättre på att sätta sig in i andra människors perspektiv. Det gör dem mer benägna att ”tankeläsa”, i bemärkelsen att mentalisera, och kan leva sig in i egna och andras tankar, känslor och intentioner. En annan ingrediens i begreppet mentalisera är att kunna tänka om känslor och känna om tankar.

Mentalisering är inte bara en viktig social förmåga som gör det lättare att skapa och bevara goda relationer utan gör det också lättare att distansera sig från obehagliga upplevelser. Barn som lär sig att ”tankeläsa” på det här sättet har ett försprång vid konflikter eller i andra utsatta situationer. Istället för att kidnappas av känslorna kan ditt barn istället tänka: ”Jag undrar varför Adam beter sig så här mot mig?” utan att bli överväldigad av starka känslor som ilska, rädsla eller ledsenhet. En utgångspunkt som ger fler valmöjligheter.

Så lär du ditt barn att mentalisera

Bästa sättet att lära ditt barn förmågan att leva sig in i andras perspektiv är att själv mentalisera högt:

”Vi är nog trötta och lite griniga både du och jag, det är därför vi bråkar. Du har varit på förskolan hela dagen och jag på jobbet. När vi kommer hem sätter vi oss i soffan en stund och äter lite mellis så kommer vi att känna oss piggare och gladare sen.”

Genom att sätta ord på tankar och känslor och genom att säga att ni nog är trötta och griniga båda två stärker du ”vi-känslan” mellan er. Barnet pekas inte ut som skyldig till bråket utan du inkluderar dig själv och de yttre omständigheterna. Samtidigt visar du att ”du kan lita på mig, vi gör så här så kommer det att kännas bättre.”

Det är också bra att prata om känslor när ni inte befinner er i konflikt. Exempelvis när ni tittar på film eller läser en bok, fråga hur ditt barn uppfattar att karaktärerna känner sig och vad de tänker. Säg att alla människor upplever rädsla, ledsenhet eller blir arga. Och självklart kan ni ta hjälp av känslodockan Friendy som på ett konkret och lustfyllt sätt hjälper dig att inte bara prata om känslor utan också fungerar som påminnelse i vardagen om hur viktigt det är. 

Så här berättade min dotter för mig att hon hade gjort när hennes ett och en halvåring blev rädd av att grannen borrade i väggen: 

Jag tog henne i famnen och plockade sen upp dockan rädd och sa att nu blev du rädd, precis som Friendy. Det är inte farligt men jag förstår att du blev rädd av ljudet. Det är ingen fara, alla blir rädda ibland. Lima nickade och ville hålla i den rädda dockan. ”Rädd”, sa hon och sen såg jag att hon släppte obehaget.

Nyfiken på mer?

I boken ”Känslosmart – konsten att leva med sig själv och andra” (Norstedts, 2019) som jag har skrivit ihop med Anna Eriksson Skarin finns både fakta, reflektioner och övningar om att konsten att mentalisera. Och mycket mer! Du hittar boken i näthandeln eller så beställer du ett signerat ex direkt via info@friendy.se eller gå in på kontaktsidan här på sidan. 

Är du just nu inte sugen på att läsa en hel bok men vill ha en "kalldusch" genom att läsa ett kortare inlägg om hur olika ett barn och en förälder kan uppleva samma situation rekommenderar jag blogginlägget All inclusive! Only for the Brave! 

 Med känsla, Maria-Pia Gottberg

VILL DU TIPSA ANDRA OM ARTIKELN?

Referens och lÄstips!

• Gavelin, Ingegerd (2016). Att möta sitt barn och sig själv. Nomen förlag
• Gerhardt, Sue (2012). Det själviska samhället. Karneval förlag
• Gerhardt, Sue (2016). Kärlekens roll. Karneval förlag
• Gottberg, Maria-Pia och Eriksson Skarin, Anna (2019). Känslosmart – konsten att leva med sig själv och andra.Norstedts