Barns rätt till bästa möjliga hälsa efterlevs inte

I alla fall inte om vi tittar på den ökande psykiska ohälsan hos barn. Barnkonventionens artikel 24 slår fast att varje barn har rätt till bästa möjliga hälsa. Men att må bra är inte samma sak som att aldrig må dåligt. Psykisk hälsa handlar alltså inte om att undvika svåra känslor. Det handlar om att lära sig förstå och hantera dem.
Alla barn behöver verktyg för känslor
Barn behöver få uppleva glädje, närhet och trygghet. Men de behöver också rustas för livets mer krävande sidor. Därför vill jag se ett tillägg i barnkonventionen. En artikel som tydligt säger:
Alla barns rätt till kunskap och verktyg för att hantera känslor, stress och relationer.
Förskolan och skolans viktiga roll
För att den här rätten ska bli verklighet behöver förskolan och skolan få ett tydligare uppdrag. Personalen behöver ha kompetens för att prata med barn om svåra känslor, som sorg och nedstämdhet. Sorg är en naturlig reaktion vid förlust och nedstämdhet kan komma efter för lite vila, lek och återhämtning.
Det går att integrera enkla övningar och samtal i barnens vardag. På så sätt kan vi stärka deras förståelse för både sig själva och andra. Men allra viktigast är hur vi möter och kommunicerar med barnen. Att vi vuxna ”står ut med” barns känslor och inte gör vårt bästa för att ändra på dem.
Viktiga frågor i förskolan
I förskolan behöver vi ställa oss några avgörande frågor:
- Får barnen tillräckligt med vila, stimulans, lek och omsorg?
- Hur anpassar vi verksamheten efter olika barns olika behov?
- Har personalen kunskap om barns psykiska hälsa?
- Hur samarbetar vi med vårdnadshavare?
- Och hur mår vi själva – de vuxna i barnens närhet?
För att barn ska kunna utveckla trygghet och välmående behöver de närvarande och trygga vuxna. Stressade vuxna har en förödande effekt på barns stress. Det skriver jag mer om i kommande inlägg.
Hjälp barn att uttrycka sig
Barnkonventionens artikel 12 säger att barn har rätt att uttrycka sin mening. Men för att kunna göra det måste de förstå sina känslor och kunna sätta ord på dem. Utbildningen behöver därför ge barn verktyg att tolka och uttrycka vad som händer på insidan. Vilket leder oss tillbaka till att de som arbetar med barn själva behöver denna kompetens.
Ett barn som saknar ord för sina känslor får svårt att göra sin röst hörd. Därför behöver alla barn få likvärdiga möjligheter att utveckla sitt känslomässiga språk – oavsett bakgrund, mognad eller personlighet. Det skulle lägga grunden för att barns rätt till bästa möjliga hälsa efterlevs.