När tysta känslor blir farliga

Machokulturen har letat sig långt ner i åldrarna. Normen att inte gråta, visa rädsla eller prata om känslor formar barn redan i förskoleåldern. Eller låt oss tala klarspråk, det formar pojkar redan i förskoleåldern. Utan att ha doktorerat i vare sig psykologi eller kriminologi vågar jag mig på att göra en koppling mellan dessa normer och samtidens våldsamma verklighet. Och jag är inte ensam.

De har inte ord för vad de känner

Polismästare Carin Götblad, som själv arbetat i förskolan, ser med oro på utvecklingen. Hon beskriver en situation utan motstycke i västvärlden – där barn, ibland så unga som 14 år, utför morduppdrag och som dessutom inte visar någon ånger i polisförhör. Det handlar inte bara om bristande empati – det handlar också om bristande språklig förmåga.

”De har inget språk för vad de känner”, säger Götblad. Och i det ligger en nyckel. När känslor inte får ta plats, när barn inte lär sig sätta ord på oro, rädsla eller ledsenhet – då blir de tysta. Och ibland, farliga.

Mäns överrepresentation i brottsstatistiken

Statistiken talar sitt tydliga språk. 84 procent av alla lagförda misshandelsbrott och 99 procent av alla lagförda sexualbrott under 2018 begicks av män. Pojkar och unga män mellan 15–20 år stod ensamma för 20 procent av dessa brott. Det är alarmerande, men inte förvånande, när vi förstår hur många pojkar som aldrig fått verktyg att hantera sina känslor.

Regeringen har därför betonat vikten av att tidigt sprida kunskap om destruktiva maskulinitetsnormer. Jämställdhet och känsloarbete hör hemma i det förebyggande arbetet – särskilt bland unga pojkar.

Förskolan som nyckel – men inte hela lösningen

Det finns en växande insikt om att det förebyggande arbetet måste börja tidigare än i skolan. Förskolan har därför seglat upp som en central plats i samtalet. Politiker, forskare och poliser pekar nu på vikten av att ge barn – inte minst pojkar – språk för sina känslor, redan innan skolåldern.

Men det är fortfarande ganska tyst om familjens roll. Vad händer bakom hemmets stängda dörrar? Vilka känslomässiga normer lever där? För där formas normer och beteenden som sedan speglas ute i samhället – och i statistiken.

Alla barn har rätt till känslospråk

Vi behöver prata mer om pojkar och känslor, och inte bara i termer av kriminalitet och statistik. Vi behöver prata om empati, närhet, språk och stöd. Ingen pojke ska behöva växa upp och tro att det är svagt att vara rädd, ledsen eller osäker. Och ingen ska behöva bli farlig för att ingen lyssnade medan han ännu var liten.

Låt oss börja där det faktiskt gör skillnad – tidigt, nära och medvetet. För det är där vi bygger framtiden och skapar en bättre barndom här och nu.

Inlägget är inspirerat av ett längre avsnitt om pojkar, känslor och kriminalitet som du hittar i boken ”Stressfri och hälsofrämjande förskola” (Gothia, 2025). Klicka här för att lära mer om/beställa boken.

Passa på att beställa våra unika känslodockor till reapris? Du hittar dem här.

Källor:

Citatet av Carin Götblad: 1,6 och 2,6 miljonerklubben. (2021-10-24). Mental Health Evening. Stockholm. www.youtube.com/watch?v=GDo2pzCrIUA

Brottsstatistiken: Socialstyrelsen, 2020