Vad händer i barns hjärnor när de utsätts för långvarig stress?

Jag minns en liten pojke jag mötte för länge sedan. Kanske sju år gammal. Han satt med armarna hårt korsade över bröstet och stirrade ner i golvet. När jag försiktigt frågade hur han mådde, ryckte han på axlarna. ”Ingen bryr sig”, viskade han. Jag glömmer honom aldrig. Hans ord bär på så mycket mer än bara sorg – de visar vad som händer när ett barn för länge tvingas klara sig utan trygghet.

Stress behöver finnas – men också ta slut

Precis som vi vuxna behöver barn viss stress. Den hjälper dem att fokusera, prestera och växa. Men när stressen aldrig riktigt tar slut, när den blir vardag, då förändras hjärnan. Barns hjärnor växer och formas hela tiden. Det de tränar på blir de bra på. När de får öva på lugn, vila och trygghet, stärker de sin förmåga att reglera känslor och skapa relationer. Men om vardagen istället fylls av oro, rädsla och otrygghet – då tränar hjärnan på att överleva, inte leva.

Amygdala håller hjärnan på helspänn

Amygdala – hjärnans larmcentral – reagerar snabbt när något känns hotfullt. Det är hjälpsamt i stunden, men när den står i ständig beredskap, börjar den slå larm för minsta lilla. Barnet kanske reagerar med ilska, sluter sig eller verkar oroligt. Vi vuxna tolkar ibland detta som trots eller dåligt beteende, men ofta visar barnet bara: Jag är rädd. Jag behöver dig.

Den kloka delen av hjärnan får stå tillbaka

När amygdala tar över, får pannloben – den del av hjärnan som hjälper oss att tänka klart – stå tillbaka. Då tappar barnet tillgång till sitt logiska tänkande, sin empatiska förmåga och sitt känsloreglerande system. Det handlar inte om att barnet vill strula, men just där och då förmår barnet inte bättre.

Hjärnan krymper vid långvarig stress

Forskning har visat att hippocampus, den del av hjärnan som har hand om minnen och vår personlighet, krymper vid långvarig och starka stress. Och även om forskningen är gjord på vuxna finns det skäl att anta att detsamma även gäller för barn. Det är den strida strömmen av stresshormonet kortisol som orsakar krympningen av hjärna. Kortisolnivåerna är naturligt höga på morgonen och ska sedan sjunka under dagen, när allt fungerar som det ska. Om inte riskerar barnets hjärna att ta skada.

Trygghet, närvaro och relation – nycklar för läkning

Vi kan inte alltid ta bort det som stressar barnet. Men vi kan möta det med närvaro och lyhördhet. När vi stannar upp och visar: Jag ser dig, jag finns här, hjälper vi barnets hjärna att lugna sig. Empatiska möten lugnar amygdala och väcker pannloben till liv. Hjälper vi barnet att känna sig tryggt i relationen, bygger vi steg för steg upp hjärnans förmåga att hantera stress. Din trygga närvaro och lyhördhet är bokstavligen livsviktig för barnets utveckling.

Så bygger vi motståndskraft

Det räcker ofta med en trygg vuxen. Någon som finns där, gång på gång. Någon som lyssnar, som inte dömer, som ser förbi beteendet och når fram till känslan. Långvarig stress bryter ner – men kärlek, empati och trygga relationer bygger upp. Barnets hjärna är formbar. Vi kan förändra mer än vi tror, bara genom att stanna kvar, att finnas där på riktigt.